Hej polis/åklagarmyndigheten!

Jag kontaktar er eftersom jag och mina barn är utsatta för grovt brott. 

Jag har alltid varit ytterst skötsam och perfekt på alla sätt och vis. Under gymnasietiden var jag utbytesstudent i Frankrike och tog en fransk studentexamen liksom en svensk studentexamen. Direkt efter gymnasiet började jag läsa på Chalmers till civilingenjör samt på Handelshögskolan till ekonom. 2007 tog jag civilingenjörsexamen från Industriell ekonomi på Chalmers och samt civilekonomexamen / ekonomie magisterexamen på Handelshögskolan i Göteborg. Jag började söka jobb under hösten 2005 i samband med att jag skrev mitt examensarbete. P.g.a. avundsjuka fick jag tyvärr inget jobb. Då det gick väldigt lång tid utan att arbetssökandet leddes till ett jobb fortsatte jag att studera medan jag sökte jobb. Jag läste bland annat till sjuksköterska på Karolinska samt till socionom på Socialhögskolan i Stockholm. Det visade sig vara näst intill omöjligt för mig att få ett jobb trots mina fina utbildningar, och jag gick utan jobb år efter år. De enda jobb jag fick var några spridda timanställningar som exempelvis bistrobiträde på Friends Arena samt mässvärdinna på Svensk mässbemanning. Idag har jag totalt 812 högskolepoäng.

Jag träffade min respektive Mattias 2004 och vi hade ett seriöst förhållande sedan 2005. Han med civilingenjör och tog examen på Chalmers samtidigt. Han fick jobb i Stockholm 2008 och vi flyttade då till Stockholm. Vi väntade avsiktligt med att bilda familj då vi ville att jag skulle komma in i arbetslivet innan vi bildade familj. Tyvärr fick jag inget jobb när jag tog examen 2007 och inte heller något jobb under de följande åren. När jag var 35 tyckte jag att jag inte kunde vänta längre med att skaffa barn, trots att jag då fortfarande inte fått något jobb eller kommit in i arbetslivet, trots extremt aktivt arbetssökande i 9 års tid. Jag var 36 år när jag fick mitt första barn.

Jag och min sambo bodde då i Solna där vi hade bott tillsammans i över 6 år. Vi hade förberett allt för barnet hemma. 

24 September 2016 går mitt vatten och därför åker vi till Danderyds sjukhus för en kontroll om det är dags för förlossning. Jag och min respektive Mattias samt min släkting åker till Danderyds sjukjus där vi stannar i drygt två timmar. Då värkarna inte är tillräckligt täta är tolkningen är att det inte är dags för förlossning riktigt än och vi åker tillbaka hem. 48 timmar senare då värkarna är betydligt tätare återvänder vi till förlossningen på Nyköpings lasarett. Förlossningen går väldigt fort när vi kommer in, sugklocka används och mitt nyfödda barn William är tagen av att förlossningen går så fort, men han återhämtar sig fort och har APGAR 9 vid 20 minuter. En läkare upptäcker att mitt nyfödda barn har en liten punktering på lungan och han behöver därför vårdas på Neonatalavdelning. Han transporteras till Eskilstuna sjukhus till Neonatalavdelningen. Jag, Mattias och min mor bestämmer oss för att åka hem till Solna då vi alla behövde det av olika anledningar. Vi visste att William vårdades på Neonatalavdelning och togs väl om hand på sjukhuset. Väl hemma i Solna känner jag mig väldigt febrig och trött efter förlossningen och vi bestämde att Mattias skulle åka till Eskilstuna och att jag skulle få vila efter förlossningen. William vårdas på Eskilstuna sjukhus på Neontal i 3 dagar 27-29 September och transporteras därefter till Neonatalavdelningen på Danderyds sjukhus och flyttas den 30/9 till hemvårdsavdelningen på Danderyds sjukhus. Mattias sa att jag kunde komma dit och jag åkte dit på Fredag eftermiddag 30/9.   

När jag, Mattias och min släkting har det väldigt trevligt på Fredagskvällen 30/9 rycks dörren upp och in kommer två socialassistenter och säger att det finns ett beslut om omedelbart omhändertagande på William samt att jag inte får komma i närheten av mitt nyfödda barn. 

Jag lämnar sjukhuset vilket även min släkting gör, Mattias stannar kvar på sjukhuset med William. Jag får reda på att de ska lämna in ärendet till förvaltningsrätten på Måndagen och jag kan överklaga dit samt att jag ska få en advokat. Socialtjänsten transporterar min nyfödda son till en främmande kvinna från Etiopien i Hässelby dit även Mattias får följa med. Jag är inte välkommen dit. Där stannar William och Mattias i tre månader. Jag är inte välkommen dit. Socialtjänsten fattar ett beslut om total umgängesbegränsning. 

Jag har bara att överklaga till förvaltningsrätten. Jag gör även en anmälan till polisen om kidnappning/stöld av barn. LVU provas av förvaltningsrätten och kammarrätten, och prövningstillstånd tas inte upp av HFD i April 2017. 

Socialtjänsten säger till Mattias att om han får vårdnad så släpper de på LVU. Jag går därför med på att Mattias ska få ensam vårdnad i ett mål i tingsrätten. Eftersom inte jag och Mattias är gifta så hade jag ensam vårdnad. 

Det är historien med William. Jag har inte träffat min son William mer än en timme på sjukhuset i Nyköping och sedan två timmar på hemvårdsavdelningen på Danderyds sjukhus, totalt tre timmar och idag är min son 7 ½ år. Jag har ingen som helst aning om hur han ser ut, hur han har det eller något. 

Mitt och Mattias 12 år långa förhållande tog slut på grund av detta. Eftersom jag inte fick träffa mitt barn så kunde jag inte heller träffa Mattias. Mattias skäms över att vara med mig på grund av att mitt anseende har skadats så mycket av detta.Jag och Mattias förhållande tog därför slut kort efter vårt barns födelse. 

Jag flyttade tillbaka till Göteborg hösten 2016. Jag fick mitt första riktiga jobb i April 2017 i Göteborg, även om det bara var en lön på 20 000 kr /månad så var det ett fast tillsvidare jobb. 

I April 2019 blev jag gravid igen. Graviditeten var lika perfekt som min första graviditet. När jag var hemma hos min släkting 4 Januari 2020 så fick jag en störtförlossning hemma. Förlossningen gick väldigt snabbt. Trots att min släkting ringde ambulans hann ambulansen inte komma innan min dotter var född. När ambulansen kom undersökte de mig och min dotter och vi båda mådde bra. Vi följde med ambulansen in till förlossningen. Där undersöktes vi av barnmorskor och läkare innan vi ca 8 timmar senare åkte hem. PKU provet kunde tyvärr inte tas vid det tillfället eftersom barnet måste vara minst 48 timmar. 

Allt gick bra hemma med min bebis. Jag var lite trött efter förlossningen och bestämde mig för att vänta med PKU provet någon vecka. 

På Fredagskvällen den 10 Januari 2020 när och jag min släkting sitter och ser på TV och min dotter Leonore sover gott hör vi hur någon öppnar dörren. In kommer tre poliser och två socialassistenter. De säger att ett beslut om omedelbart omhändertagande har fattat av socialtjänsten i Trollhättan stad och att de ska hämta min dotter. Jag och min släkting blir chockade. De säger att antingen ska de köra mig och min dotter till ett utredningshem i Borås eller så tar de med sig min dotter – detta är utpressning och jag går inte på detta, jag vet att de inte har något gott uppsåt. En av poliserna hotar med våld mot mig och min släkting om vi gör motstånd. 

De sliter upp min dotter ur sin säng som ligger gott och sover och tar ut henne i vinterkylan utan knappt några kläder. Från att de kommer in genom dörren tills dess att de lämnat går det max 10 minuter. Sedan dess har jag inte träffat min dotter.

Det framkommer att de två socialassistenterna tagit min dotter till en läkarundersökning några timmar senare. Därefter lämna min dotter hos en främmande kvinna i Mellerud. Där får hon stanna i några veckor. Jag är inte välkommen dit. 

Jag får reda på av socialtjänsten att de ska lämna in ärendet till förvaltningsrätten och att jag kan överklaga det omedelbara omhändertagandet dit. Jag överklagar till förvaltningsrätten, och sedan kammarrätten och därefter till HFD som inte tar upp min överklagan i Juni 2020. 

Socialtjänsten i Trollhättan stad flyttar efter ca 3 månader min dotter till en “hemlig familj” på “hemlig ort”. Förvaltningsrätten bifaller hemlig vistelseort och total umgängesbegränsning.  

Jag sedan min dotter stals/kidnappades gjort åtskilliga anmälningar om stöld och kidnappning till polis, men polis/åklagare har inte gjort någon som helst utredning. 

Allt som skrivs i socialtjänst samt förvaltningsrätts/kammarrätts domar är lögner och utgör även grovt förtal mot mig. Båda mina nyfödda barn är stulna med lögner. Dessutom är domarna totalt absurda, partiska och osakliga. De är inte heller under några omständigheter enligt LVU-lag. 

Motivet till att jag utsätts för detta är samma motiv som att jag inte fått jobb: avundsjuka. Jag tycker inte det är rätt att mina barn ska få lida för att man är avundsjuk på mig.

Jobbet jag fick 2017 upphörde i 2021 efter att min arbetsgivare skämdes för att ha mig anställd på grund av detta. Jag kan inte få något nytt jobb förrän detta med mina barn är utrett. Mitt anseende är så grovt skadat på grund av alla lögner/förtal som använts för att stjäla mina barn. 

Jag kräver nu att en utredning görs av “skäl för avgörande” i kammarrättens dom för sin son KR i Sthlm 2017-02-15 samt för kammarrättens dom för min dotter KR Gbg 2020-04-21, 1398-20. Detta eftersom “kammarrätten står över “förvaltningsrätten” och förvaltningsrätten “står över” socialtjänsten. Jag kräver att de i utredningen krävs att det ska läggas fram bevis för allt som står under skäl för avgörande. 

Jag bryr mig inte om de som gjort detta mot mig och mina barn får ett straff (det skulle kosta väldigt mycket och jag vill hellre att vad detta skulle kosta istället betalas som ett skadestånd till mig och mina barn), men jag vill ha tillbaka mina barn, framförallt min dotter, samt att jag och mina barn ska få ett skadestånd för detta vi blivit utsatta för. Jag vill även ha ett skadestånd för förlorad arbetsinkomst. 

Sedan 2007, har mitt liv bestått av två saker; att få ett jobb och att få tillbaka mina barn. Detta är absolut inget “liv” och under dessa 16 år har mitt liv stått stilla,  och det har varit som en karantän. Det har enbart varit ett trauma. Att inte få ett jobb är ett trauma bara det – och att sedan inte få ett jobb när man är så topputbildad är dubbelt trauma och dessutom diskriminering, en diskriminering som jag fått utstå i 16 års tid. Att bli bestulen på mina nyfödda barn är ett ännu värre trauma. Varför ska jag behöva utstå detta pga avundsjuka? Att både få ett jobb och att ha rätt till en familj är en grundläggande mänsklig rättighet (allmänna förklringen om de mänskliga rättigheterna artikel 16 samt artikel 23). Nästan alla min mänskliga rättigheter i förklaringen om de allmänna rättigheterna är kränkta för övrigt – men även mina barns.

Läs hela förklaringen här: https://fn.se/wp-content/uploads/2016/07/Allmanforklaringomdemanskligarattigheterna.pdf

Jag kommer inte inte längre kommentera domar i detalj då det är fullständigt tidsslöseri. Jag kommer istället att svara generellt: 

1. Allt är lögner i domarna och de är fullständigt absurda, osakliga och partiska, och kräver att allt som står i dem bevisas av den som satt sin namnteckning på domen. 
2. Jag har alltid haft perfekt hälsa. Jag har alltid i princip varit absolutist, och har aldrig rökt eller provat någon drog. Från mina 812 högskolepoäng kan man dra slutsatsen att jag är väldigt flitig och ambitiös. Jag har alltid varit skötsam och duktig. Väldigt ordningsam med att sköta ekonomi, aldrig haft någon betalningsanmärkning. Jag är sportig och hälsosam. Högt IQ och intelligent, kvalificerat för mensa.
3. Jag har aldrig orsakat någon skada för mina barn varken under tiden de var ofödda eller under de tre timmar jag fått tillbringa med min son eller de sex dygn jag fått tillbringa med min dotter (det är med viktigt att poängtera att LVU lagen gäller endast efter ett barn är fött – ett beslut om LVU kan inte fattas innan ett barn är fött, inte heller kan en utredning inledas innan ett barn är fött).    
4. Majoriteten av det som skrivs om i domarna är helt irrelevant i sammanhanget och inte något som kan läggas till grund för ett LVU, tex var jag bor, om jag inte svarade i telefon eller om jag inte var på sjukhuset vid en viss tidpunkt, om jag tackar nej till kontakt med socialtjänst (ty majoriteten av svenska föräldrar har ingen kontakt med socialtjänst), om jag inte svarade när en vårdpersonal ringde till mig (ty man väljer själv sin vårdgivare) etc.    
5. De flesta av lögnerna i domarna utgör även förtal och dessa förtal alltså har legat till grund för att ta mina barn. 
6. Alla som satt sina namnteckningar på alla beslut som rör mina barn är för mig okända människor – när det gäller min son har jag inte träffat någon av dem – och när det gäller min dotter har jag inte träffat någon innan de bryter sig in i mitt hem och kidnappar min dotter.